:(
Igårkväll var ingen bra kväll.
Har jag någon gång berättat hur mycket jag hatar min brorsa? Visst älskar jag väl honom som en bror, men jag hatar honom för den han är. Han har en tendens att bli väldigt arg och när han blir det tar hans ego över, precis som den gjorde igår. Jag och brorsan började tjaffsa och självklart hotar han med att avslöja min piercing för pappa, och denna gång lyckades han. Alltså, hejdå piercing, snyft :'( Den är veck nu. Och hej till en helvetet som brutits löst här hemma nu. Jag har inte vågat konfrontera pappa än, men det lär väl bli i eftermiddag, suck.. vill inte.. snälla, kan jag få bo hos någon från och med ikväll?
Imorse missade jag idrotten pga att jag inte vågade gå upp tillräckligt tidigt och möta pappa, han har aldrig varit en speciellt glad människa på morgonen (eller överhuvudtaget) så vill definitivt inte gå till möte med hans humör nu.
Vi får se hur det går sen. Men från och med nu tänker jag aldrig ställa upp för brorsan något mer. Det är en sak som är klar. Nu har han inget mer att avslöja och hota med så nu kan jag fan ge tillbaka. "-Oj, men pappa, gissa vem som HJÄLPTE MIG, gissa vem som gjorde det möjligt för mig att göra piercingen, det råkade vara din lilla son Martin, jag kan ju vara glad att han så gärna ställde upp och lådsades vara du så kan ens fick ta den. Tänka sig, vore det inte för honom så hade jag aldrig haft den, hihi. Tokigt va?"
Har jag någon gång berättat hur mycket jag hatar min brorsa? Visst älskar jag väl honom som en bror, men jag hatar honom för den han är. Han har en tendens att bli väldigt arg och när han blir det tar hans ego över, precis som den gjorde igår. Jag och brorsan började tjaffsa och självklart hotar han med att avslöja min piercing för pappa, och denna gång lyckades han. Alltså, hejdå piercing, snyft :'( Den är veck nu. Och hej till en helvetet som brutits löst här hemma nu. Jag har inte vågat konfrontera pappa än, men det lär väl bli i eftermiddag, suck.. vill inte.. snälla, kan jag få bo hos någon från och med ikväll?
Imorse missade jag idrotten pga att jag inte vågade gå upp tillräckligt tidigt och möta pappa, han har aldrig varit en speciellt glad människa på morgonen (eller överhuvudtaget) så vill definitivt inte gå till möte med hans humör nu.
Vi får se hur det går sen. Men från och med nu tänker jag aldrig ställa upp för brorsan något mer. Det är en sak som är klar. Nu har han inget mer att avslöja och hota med så nu kan jag fan ge tillbaka. "-Oj, men pappa, gissa vem som HJÄLPTE MIG, gissa vem som gjorde det möjligt för mig att göra piercingen, det råkade vara din lilla son Martin, jag kan ju vara glad att han så gärna ställde upp och lådsades vara du så kan ens fick ta den. Tänka sig, vore det inte för honom så hade jag aldrig haft den, hihi. Tokigt va?"
Kommentarer
Trackback
